Festförberedelser och fredagstacos

Tjoho äntligen fredag! Eller vad säger du?
Här har vi just haft fredagstacos. Originellt, eller hur? Det gäller att ta med sig de svenska traditionerna utomlands. Idag spetsade vi middagen med importerade svenska tortillas och jag hade dessutom hittat mogna avocados. Man kan ju inte bli annat än lycklig. Vi hade dessutom sällskap av Peter och hans dotter Matilda. En supercool familj där far och dotter är här i Bangalore medan mamma och två äldre syskon är kvar i Sverige. Vilken härligt stark tjej som tar utmaningen att bo utomlands med bara en förälder en så lång period!
 
Annars, vad har hänt denna dag? Utan att göra en redogörelse över hela min dag så kommer här några små glimtar.

Jag följer rivningsprocessen av grannhuset med stort intresse. De tycker nog jag är lite udda person som ofta går ut och fotar och pratar med dem. Lite stolta ser de dock ut att jag intresserar mig. Idag flyttades den blå presenningen och jag såg lite av byggarbetsplatsen. Det är förvånandsvärt många späda kvinnor som jobbar med tungt hantverk och kroppsarbete här. Idag hade flertalet med sig sina små barn, som sprang runt dem. Det där med förskola är inte alla som har möjlighet till...
Och efter färdigt dagsverke hoppade kvinnor, män och barn på lastbilen och gav sig av hemåt. Barnen syns inte, för de hamnade längst in. Kanske är det som våra barn säger, att de tycker det är spännande att vara med föräldrarna på jobbet. Men så värst barnvänlig miljö är ju inte ett bygge. ..Här får man lite distans till diverse  svenska ilandsproblem...
Imorgon blir det fest. Det är grundaren av Stonehill, barnens internationella skola, som bjuder in alla föräldrar till ett stort party. Klädkoden är typisk indisk klädsel. Detta betyder glitter och glamour! Och idag jag gjort några nödvändig inköp.
Vi har pyntat ytterdörren. I morgon är det dags. Trick or treat är populärt här! I alla fall för oss utlänningar. 
Ordet Halloween betyder just alla själars kväll. Bakgrunden till traditionen är irländarna som firade sina döda släktingar själar, så att de inte skulle känna sig bortglömda och spöka. Sen tog irländarna med seden till USA.
Men där trodde man inte på spöken och det blev barnens fest. För våra barn är det en kul grej. Och så får de ju godis.
Och nu är det snart spöktimmen här. Jag ska försöka komma i säng och avslutar detta inlägg med ett
godnatt från mig och Alices och Olles ljuvliga Halloweenspöken.
Visa fler inlägg