catrinsindienliv.blogg.se

Hej alla trogna bloggläsare! Jag som vanligtvis uppdaterar varje dag har inte alls hunnit med bloggen på sistone. Min universitetskurs kräver sitt och i kombination med min usla tandvärk har det tagit all min kraft. Men nu är visdomstanden utdragen. Jag gruvade mig in i det sista för detta. Finns väl knappast någon som är oberörd av att gå till tandläkaren? Det värker fortfarande där tanden suttit, men förhoppningsvis släpper det de närmsta dagarna. Kirurgen på tandläkarmottagningen var snabb så ingreppet tog bara tio minuter. Med facit i hand hade jag ju inte behövt bekymra mig så. Jag såg värsta scenariot framför mig där de skar och karvade i min tand och att det skulle ta ett par timmar.

Nåväl, fullproppad med värktabletter orkade jag följa med på familjens resa till Mumbai  i helgen. Per fyllde år och barnen hade dessutom en ledig dag i fredags, så då passade vi på! Denna tjugomiljonersstad, som är en av världens största, har länge lockat och fascinerat mig. Mumbai som tills för tjugo år sedan hette Bombay och ligger på Indiens västkust har bland annat fina äldre byggnader, centrum för den stora filmindustrin Bollywood och med världens största slumområde.

 

Vi besökte Dhobi Ghat, som är världen största utomhustvätteri. Har tvättas kläder från bland annat hotell, järnvägen och privatpersoner. En omtumlande, men nyttig och väldigt intressant upplevelse att lära sig mer om. Vi blev vänligt bemötta och jag tog en del bilder på verksamheten.

 

Till slummen Dharavi gick vi runt till fots med en guide från Reality Tours, en hjälporganisation där 80 procent av intäkterna går till projekt som gynnar de boende. De undervisar bland annat i engelska. Kanske låter det märkligt att "turista" i slummen men min uppfattning är att det är en del av Indien som jag vill förstå och att barnen ska få uppleva med egna ögon. Det hjälper inte att blunda för verkligheten utan istället prata och förklara det vi ser.

Visst var det smutsigt och luktade illa och självklart är det hjärtskärande att se de små bostäderna och de usla arbetsförhållandena. Samtidigt är de flesta människorna som bor och jobbar där vänliga och tillmötesgående. Det kändes inte hotfullt att vandra runt med sina barn där i slummen. Men jag tog inga kort i Dharavi eftersom det nte är uppskattat. Men om någon av er sett den kända filmen Slumdog Millionaire så är det denna miljö som huvudpersonen växer upp i!

 

På en yta av enbart två kvadratkilometer lever ungefär en miljon människor i slumområdet Dharavi. De har varken hyreskontrakt eller rätt till marken, så markägaren kan vräka dem när som helst. Det finns planer sedan länge att riva slummen och bygga höghus för de boende samt köpcentrum. Men det finns ett visst motstånd eftersom saneringen av slummen kan betyda att många av småföretagarna mister sina jobb. Och när vi vandrade runt fick vi se "en stad i staden". Det pågår många verksamheter med allt från att tillverka skinnväskor, krukor och att arbeta med återvinning av plast och glas m m. Och längs de trånga gatorna finns både kiosker och små restauranger.

 

Att vistas i Mumbai och Indien betyder dagliga möten med fattiga och väldigt många familjer lever längs trottoarerna och sover på gatan. De har inte ens ett tält, utan har satt upp en enkel presenning som skydd för solen. Indien har svårigheter att satsa fullt ut på skola, sjukvård och infrastruktur. Fattig befolkning från landsbygden söker sig till storstäderna och hamnar allt för ofta i slummen. Det finns enkla jobb att få men många jobb är osäkra och därför kan de heller inte planera sin framtid. Som svensk är det självklart frustrerande att man inte bekämpar fattigdomen mer kraftfullt.