catrinsindienliv.blogg.se

Barnen var lediga i fredags, så tidig morgon gav vi oss ut på vägarna och sex timmar senare anlände vi  till Kabini som ligger vid Nagarhole National Park. Det var vår familjs firande av Pers femtioårsdag.

Vi kom till en ljuvlig miljö med grönskande natur, en skön stillhet över sjön som var omgiven av berg och djungel. Vårt checkade in på Orange County Resort och fick ett litet, rustikt och mysigt hus med en egen minipool. Vi har bott på liknande sätt förut och det är verkligen toppen. Barnen älskar att leka och bada där i mörkret om kvällarna. Och vi ligger där och kikar upp mot den fantastiska stjärnhimlen i den varma kvällen.

Barnen tyckte genast att tre dagar var alldeles för kort tid att stanna i denna underbara miljö.

När de provat både barnpool och vår egen pool gav vi oss ut på båtsafari. Båten tog oss via sjön uppför floden Kabini River som ligger mitt emellan Nagarhole National Park och Bandipur National Park. Vi hade förhoppningar om att få se Asiatiska elefanter och det omtalade fågellivet. Sen ville vi alla och särskilt Olle naturligtvis se krokodiler! Den lilla öppna båten var fullastad med ett tjugotal amerikaner, britter, indier och så oss. Märtha funderade på om motorn verkligen skulle hålla och om den låga båten skulle bära alla dessa tunga människor? Och frågan var befogad, för en stund senare stötte vi på en annan båt som stod still på grund av motorhaveri. Nåväl, vi klarade oss i alla fall utan krångel under vår båttur.

Alla vet ju hur svårt det är att tysta ett barns entusiasm när de får syn på ett spännande djur. Men på något vis lyckades vi hålla dem lågmälda och jag tyckte de skötte sig. De fick också beröm från några gulliga äldre New-York bor som både insåg hur bra barnen betedde sig och vilket härligt äventyr detta var för dem.

Däremot fanns det såklart en "häxan surtant" ombord som siktat in sig på vår familj. Inte ett trevligt ord sa hon och vid minsta knyst vände sig den äldre brittiska damen mot oss, gnällde och hyssjade. Naturligtvis sa hon inte något till andra vuxna personer om de råkade prata eller ropa till, vilket såklart flera gjorde. Dessutom tvingade hon föraren att alla att vända båten flera gånger för hon och hennes man skulle få rätt fotovinkel. Det där med selektiv upplevelse av att just barn stör, när det inte riktigt är så....... Grrrrrrrrrrrrr...

Men eftersom jag snart är en fullfjädrad konfliklösare ( Ha Ha Ha ) så valde jag att vara smidig och låta detta rinna av mig och istället glädjas över de trevliga amerikanerna (som däremot inte var särskilt lågmälda).

Huvudsaken var ju att vi inte skrämde iväg några djur, och förstörde safarin och så var ju verkligen inte fallet.