Visselpipans land

Snart uppbrott och tid för reflektion. Det finns mycket jag gillar med Indien, men också företeelser jag inte kommer att sakna ett dugg!
 
Jag kommer INTE att sakna ljudet av visselpipor. Överallt står det män som blåser i visselpipor. Ja, det är faktiskt alltid just män som blåser i visselpipor! Och de försöker påkalla uppmärksamhet eller styra trafiken med detta visslande. Det kan handla om något så simpelt som att ställa sig i en kö. Att stanna vid en korsning. Att du ska svänga med bilen. Eller kanske inte svänga. Självklara saker som kan lösas utan detta eviga visslande. Det sker så ofta att ingen egentligen lyssnar på dem.
 
Jag kommer INTE att sakna svaret "two minutes".
Säg aldrig, aldrig till mig att något tar två minuter, om du verkligen inte menar just 120 sekunder. För här är det standardsvaret när du ber att få något uträttat eller frågar något. Men två minuter kan betyda två timmar. Eller kanske en hel vecka. Och jag kan bli galet irriterad på detta.
 
Jag kommer förresten INTE att sakna fel tidsangivelser av annat slag heller.
För nio gånger av tio hålls de inte. Det är snarare så att jag utgår från att människor i min omgivning inte kan hålla det som utlovats så jag blir bara glatt överraskad om så sker.
 
Jag kommer INTE heller att sakna tutande bilar.
Här tutar bilförare man när de är bakom en annan bil och ska köra förbi. Ganska meningslöst, eftersom du alltid befinner dig bakom någon annan bil i trafiken...Värst är nog lastbilarnas tutor som låter som en hel melodi....
 
Jag kommer INTE att sakna när någon säger "don´t worry". För det är just det jag borde göra. När inte någon levererar vad de ska. När något är trasigt för femte gången. Då inte saker fungerar som de ska. Det är ju därför jag undrar när det ska lösas! All anledning att oroa sig. Och då hjälper tyvärr inte svaret don´t worry...
 
 
Bäst är nog att skratta åt eländet!